Nevskij Prospekt

När vi var inne och turistade i centrum av St Petersburg promenerade vi såklart längs paradgatan Nevskij Prospekt som är ungefär som Avenyn i Göteborg, bred och livligt trafikerad och med mycket folk överallt.

Lunchdags. 

Vi gick in på ett ställe där det visade sig bara vara ryssar. 

Jag beställde borsjtj - den klassiska rödbetssoppan. Aaah, himmel! Till det biff, pasta, ris, kyckling, korvar, bröd, ja vad man ville. 

Det var som att vara i skolbespisningen där man fick gå med sin bricka och de skopade upp mat. Vid kassan hade de mjölkchoklad från IKEA och man kunde även köpa "Dryck - blåbär" från samma ställe. Vi kände oss på en gång lite mer som hemma.

Jag antar att det regnar mycket när det regnar i St Petersburg. 

De hade de mest fantastiska jättegrova stuprör jag nånsin sett.

Det måste rimligen bli som en störtflod när regnvattnet forsar ut här och tvärs över trottoaren.

Det är en vacker stad med många kanaler och vattenblänk. 

Här ser vi den ryska varianten på Göteborgs rundtursbåtar Paddan. 

Stroganoff, ett ord man känner igen!

Ett chokladmuseum.

Jag var frestad att gå in men avstod.

Mackkedjan Subway, på ryska. Mackorna ser likadana ut i hela världen.

En hockeyaffär med ryska spelartröjor, kepsar, halsdukar och mycket annat. Tichonovtröja i fönstret. 

En kaffeaffär med söt kapselbryggare som ser ut som en liten röd galen gubbe med skelande ögon och stort gap. Min enda pareidoliagubbe i Ryssland.

Grisar på stan.

Kazankatedralen, en av de största religiösa byggnaderna i St Petersburg och ett minnesmärke över det ryska folkets segrar över Napoleon. Pelargången med alla kolonnerna är halvcirkelformad och 111 meter lång. Det var mycket vackert. Inne i kyrkan finns rosa marmor. Det låter också vackert. Jag gick inte in.

General Michail Barclay de Tolly står staty. Honom får ni googla på om ni är intresserade av gubbar som står staty.

Takkupolen på huset mitt emot Kazankatedralen där café Singer ligger.

Ett världsberömt ställe med bokhandel i bottenvåningen och en trappa upp. 

Där ligger också café Singer.

Vi gick dit såklart. Jag är ju alltid kaffesugen.

Läsa menyn var ju nästan omöjligt.

Nej då, det stod på engelska också, tur för oss.

Nästan fullsatt inne på Singer och finfin utsikt mot katedralen på andra sidan gatan. 

Vi beställde kaffe och blini med äppelfyllning, hackade valnötter och honung.

Rysk fika.

Ännu en kanal. 

Något vackert skymtar längst bort.

Lökkupoler i guld, grönt och rosa.

Den berömda Blodskyrkan. Den heter så på grund av Jesu blod som spilldes då han vandrade på Golgata och sedan korsfästes.

Sen var det kväll, vi var trötta och tog den världsberömda tunnelbanan tillbaka till hotellet. Det var lätt att åka tunnelbana. 

Gå till luckan, säga till tanten vilken station man ville åka till, lägga pengar i ett fack och hon skickade tillbaka polletter till oss i utbyte.

Polletterna in i en stolpe, gå igenom vändkors och åka jättelång rulltrappa ned i underjorden. Skyltar både på ryska och engelska så vi hittade till rätt station.

Jag såg inga kristallkronor, jag har hört att det finns i Moskvas tunnelbana.

Det var rent, snyggt och ordning och reda. Det var samma sak ute på stan. Rent på gator och torg, inga tuggummin, fimpar, McDonaldspapper och annat skräp. 

Fin stad det där, Sankt Petersburg!

Throwback Thursday 4

Ännu en torsdag är här och då är det dags för en ny frisyr ur de gamla albumen.

Här har vi en lite Hollywoodinspirerad lockig variant på den tiden (tidigt 80-tal) ledordet för hår var volym.

En mjuk helpermanent i hår något längre än axellångt. 

Permanenten tog sjukt lång tid, frisören skulle rulla och rulla håret och sen hälla på permanentvätska som luktade riktigt illa. Sen skulle man sitta i hårtork och värma lockarna medan vätskan ångade i ögonen så det sved och ögonen tårades. Sen skulle det i någon slags vätska som skulle stabilisera lockarna så permanenten höll länge. Den stanken!

Jag bestämde mig efter en permanent i mitten av 80-talet att det var den sista. 

Aldrig mer.

Det höll jag inte.

Sista permanenten gjorde jag 1991. Sen fick det vara nog.

Den stanken!

Originalfoto taget av min pappa.

Vinterpalatset och palatstorget

Vi åkte taxi in till centrala St Petersburg för att turista och se oss om.

Peter Paul-fästningen med Peter Paul-katedralen ligger centralt i St Petersburg, mitt emot Vinterpalatset med floden Neva emellan sig. Fästningen tillhör UNESCOs världsarv och byggdes av Peter den store i början av 1700-talet för att skydda staden från svenska angrepp. 

Vinterpalatset var fantastiskt vackert och färgsatt med en lite ovanlig nyans av grönt. 

Palatstorget med Alexanderkolonnen och Generalstaben som välver sig längs torget.

Det var bilfritt på hela torget och det största jag någonsin sett. Här har de haft många militärparader i sina dar.

Kolonnen är till minne av segern över Napoleon och tillägnad Alexander I som var bror till Nikolai I som regerade Ryssland 1801-1825.

Vinterpalatset. Bara namnet är ju så vackert och palatset var verkligen det också. Byggt i barockstil åt tsarerna att bo i om vintern.

Det gick omkring personer på torget utklädda till tsarer och furstinnor som man fick fotografera dem mot betalning.

Inne på Vinterpalatsets gård var det som en egen liten värld.

En hel dunge med träd i mitten av gården. Här inne ligger Eremitaget, ett av världens största konstmuseer. Vi tänkte gå in men avstod när vi fick veta att sista visningen, av Guldrummet och Diamantrummet där ryska kronjuvelerna och Fabergésamlingen finns, redan var avslutad. 

I resten av museet finns oerhört många berömda tavlor och annan konst men det var vansinnigt mycket personer där. Bussturister, skolklasser och andra. 

Vi gick. Men man kan gå på virtuell rundtur på nätet. Heja Internet!

Grindarna vackert utsirade och säkert tre-fyra meter höga.

Här går man in.

Den tvehövdade örnen. Googla om ni är nyfikna. Jag vill inte att det här inlägget ska likna en historielektion. Det är redan snubblande nära.

Vinterpalatset sett från början av paradgatan Nevskij Prospekt. Dit gick vi när vi var mätta på palats och kolonner och hungriga på lunch.

Som en akvarell

Jag tog ett foto genom fönstret ut över Kastrups flygplats när vi satt och väntade på att få gå ombord på planet till Ryssland. 

Det blev väldigt fint tycker jag.

Det påminner mig om Lars Lerins akvareller där han målar huslängor eller hyllor med pärmar. Fast han ju är en mästare och kung på det han gör. Jag tog bara ett foto. 

Men ett fint foto som jag tycker mycket om.

Därför får det ett eget blogginlägg.

I en rysk mataffär

Det låg en supermarket i kvarteret intill hotellet. Så vi begav oss dit för att se oss om och kanske handla något.

Rysk kaviar. 

Det fanns en hel kyldisk full. 

Det hade jag ju förväntat mig.

Det var dyrt med det svarta guldet även i Ryssland. Den högra prislappen säger 8 714 rubel vilket är över 1 700 svenska kronor för en liten burk. 

Njae, jag avstår nog från köp.

Makrill.

Skivad.

18 kronor.

Tortellini, styckfryst. Bara att skopa upp i plastpåse och väga. De såg rysligt osmakliga ut tyckte jag, men folk skopade glatt upp och köpte med hem. De kanske är goda tillagade?

Färdiga kåldolmar, pannbiffar och skivad korv. Också de styckfrysta. Bara att skopa upp. Inget skyddslock över, bara att hosta ut sina baciller och gå vidare. Inte helt ok tycker jag men jag kanske är överkänslig. Det är ju fryst och ska upphettas, eller hur. Men jag hade aldrig köpt de där iskalla fabriksformade pannbiffarna med frostskorpa på. 

Rejäla korvar! De verkar gilla korv de där ryssarna, det fanns en stor kyldisk fylld med korvar av alla de slag i den här affären. Just den här var tjockare än falukorv, mer som en överarm. 

Imponerande.

Ännu fler korvar.

Det var bara att kroka av och lägga i kundvagnen. 

Det var oklart vad de smakade och innehöll. 

Alla etiketter var ju på ryska.

 Svårläst. De har många fler bokstäver än vi.

Det obligatoriska tidningsstället vid kassorna. Dagstidningar och veckotidningar. Det stod ingenting om nån ubåt som var på vift i svenska vatten. Eller vänta, det vet ju inte jag. Men de sa ingenting på nyheterna. Inte som jag uppfattade i alla fall. De hade inga ubåtar på bild samtidigt som nyhetsuppläsaren pratade.

Det var en mycket välsorterad affär!

Jo, ni ser rätt!

Man kunde köpa dubbdäck samtidigt som man köpte mjölk, tomater och gurka.

Praktiskt.