De små katterna tyckte att det var dags för julgransplundring fast det var en hel vecka före julafton.
De slogs om stjärnan i toppen som föll till golvet när granen välte.
Ljusslingan trasslade sig i granen och inte i jullådan som brukligt.
Allt blev suddigt när granen plundrades och välte.
Men den landade mot vardagsrumsdörren så fallet blev inte så allvarligt.
Ödmjuk tillbedjan?
En försynt gest av vördnad?
Nej lugnet före stormen, innan hon hugger in på stjärnan med god aptit.
Den vek sig på mitten, granen. Toppen hänger ned till vänster men man får se det från den ljusa sidan, så snyggt tät granen blev där.
Vi sätter tillbaka toppen och tänder ljusen en stund. Fulaste granen någonsin. Men katterna gillar den skarpt.
Det blev en härlig tillställning den här julgransplundringen, om än något tidig. Vi friserar till granen så den nästan blir återställd, struntar i stjärna och inväntar julaftonen med granen kvar.
Nästa år kanske vi ska ha en riktig gran där inte grenarna snurrar runt stammen och trädet inte viker sig på mitten? Nästa år kanske katterna inser mysfaktorn och dessutom är de ju ett år äldre och ett år klokare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar