Pareidolia 5

Ännu en gång, små ansikten i min vardag. Återkommer med all säkerhet i ämnet bara för att det är så roligt.
Det finns tidigare inlägg på samma ämne här  här  här och  här.

Klätterhortensia, vackrast av alla?

Finaste blomman ever! Eller vänta nu, jag gillar ju liljekonvaljer också. Och rosor. Och pioner såklart, och daggkåpa, akleja, förgätmigej och många andra blommor. Men vacker är den, klätterhortensian.

Var sak på sin plats

Ordning och reda, pengar på fredag. Det är ett talesätt som nog många människor lever efter. Åtminstone det där med ordning och reda. Pengar får man ju inte varje fredag längre.

Att leva efter principen ordning och reda innebär att alltid ha koll på allt och alla, ställa i ordning, rätta till, släta ut och torka av. Att hela tiden besvära sig med att ens hem, ens barn och ens egen person ska vara presentabla, hela och rena från topp till tå, välklädda, nyklippta och välartade i största allmänhet. Det ska vara välstädat hemma, fönsterna putsade, sängarna bäddade, alltid rena underkläder ifall man hamnar på sjukhus, bilen nytvättad och polerad och gräsmattan ständigt grön och ansad, för vad skulle folk säga annars.

Ja, herregud, vad skulle folk säga?

Jag får också den här tanken och den här känslan ibland, att jag måste vara perfekt och leva upp till allt detta men jag försöker slå bort den lika fort som den dyker upp. För ärligt talat, hur ofta orkar man bry sig om hur alla andra ser ut, städar sina hem, tvättar sina bilar, klipper sina gräsmattor och sköter sina liv? Jag tror att de flesta människor skulle må bra av att tänka mycket mer på hur de själva vill leva, än att oroa sig för vad andra tänker om dem.

Jag kan ärligt säga att jag har hellre fullt upp med mitt eget liv än andras. Punkt.

Stirra i taket

Somliga dagar vill jag bara ligga i soffan och stirra i taket och tänka. Just nu har jag mycket att tänka på, onödigt mycket. En del saker kan jag påverka och andra inte. 

De saker jag själv styr över kan jag ligga och tänka på för att komma fram till vad som är bra och dåligt och rätt och fel och hur jag ska göra. De där andra sakerna som jag inte kan styra över tänker jag också på men mest för att förbereda mig så jag kan hantera dem så bra som möjligt när de sen händer. 

Ibland måste man tänka över saker och ting innan man agerar och inte bara rusa iväg och sen ångra sig eller komma på i efterhand att ett annat sätt att hantera ett problem på hade varit bättre. Då är det bra att ligga i soffan och stirra i taket en stund, en lång stund. Sen kan jag kliva upp och ta itu med somliga saker. De andra sakerna som jag inte rår över, får bero tills de händer.

Guldkant på tillvaron

Tänk så enkelt det kan vara att förgylla sin vardag med lite guldkant på tillvaron. Man kan bokstavligen skriva det på papper och det blir verklighet. Så kan man kanske göra med allt man önskar sig och längtar efter? 

Jag tror det är viktigt att guldkanta tillvaron, för tillvaron är ju faktiskt här och nu, istället för att vänta till en annan dag med att ha fest, glädjas eller göra det där lilla extra. Det är lika bra att ha roligt, unna sig lyx och njuta nu, för det enda vi vet med säkerhet är att det när som helst kan ta slut. Livet alltså.

Det är lätt att vifta bort det och tänka "Nej då inte alls, jag ska leva länge, tills jag blir gammal och grå". Men när som helst kan ödet eller slumpen eller livet slå till med full kraft och det händer en olycka eller man blir sjuk. Det enda man med säkerhet kan veta är att man inget vet. Det enda man med säkerhet vet är att alla ska vi dö - nån gång.

 Lika bra då att guldkanta tillvaron varenda dag, att stanna upp och dofta, smaka och njuta.

Bubbel

Bubbelgum i glada färger. Det är kul att blåsa bubblor och se hur stora de kan bli. Kanske smäller de över näsan på mig. Jag gillar de rosa, blå och gröna bäst. Lika kul är såpbubblor och att blåsa riktigt många och riktigt stora och att jaga efter dem och hoppa och försöka fånga dem i handen. De allra godaste bubblorna är nog de man får när man skålar i champagne. De är ju lite mer vuxna i smaken än bubbelgumsbubblorna men minst lika goda.

Trista typer

Jag förundras ibland över människor som verkar så genuint bittra, arga och hatiska. Människor som inte verkar se att de själva också påverkar, och har inflytande över, vad som sker i deras liv. Människor  som hellre väljer offerrollen och skyller på omständigheter eller på sina medmänniskor.

Det är för mig jättekonstigt att välja att sitta tillbakalutad och muttra över att ens liv inte blev som det var tänkt, att de borde utbildat sig eller rest mer eller varit ihop med en annan partner. Eller att de borde lyssnat mer på vad de själva ville göra och inte bara låtit livet bli som det blev.

Tre enkla frågor att svara sanningsenligt på för att förändra eller förbättra något i sitt eget liv och kanske i alla fall komma till insikt om något:

Vad gör du just nu i ditt liv/jobb/förhållande/annat?

Vad skulle du vilja göra i ditt liv/jobb/förhållande/annat?

Varför gör du inte det?

Självhushållning

Vi har ett gäng småfåglar som under vintern ätit friskt från solrosfröna på fågelbordet. Några frön sprätte de ner på marken och nu, fyra månader senare, har fröna grott och kommer att bli stora fina solrosor som de små fåglarna kan få äta upp nästa vinter. Vilka finurliga små fåglar som räknat ut det så bra.
Självklart får solrosorna stå kvar i gräsmattan och när de blommar blir de som våra alldeles egna små gula solar. Vi får helt enkelt sicksacka med gräsklipparen i sommar.

Högtidsdag

Midsommar, en svensk högtid som för mig är svenskheten personifierad. Färskpotatis, sillar, lax, knäckebröd, gräddfil och gräslök. Den här dagen är mera av en nationaldag än själva nationaldagen 6 juni tycker jag.

Dans runt midsommarstången med dragspel och fiol, regn och sol. Blomsterkrans i håret, den långa dagen och den ljusa natten med sju sorters blommor under kudden,

Jordgubbar och vispgrädde eller kanske rent av en hel jordgubbstårta. Bad från en brygga ned i en mörk näckroskantad insjö eller från aktern på en båt ned i kustens salta blå. 

Midsommarafton är mycket mer en svensk dag än den tidigare svenska flaggans dag. Tycker jag.

Ut ur sin kropp

Jag önskar alla som gått på semester och alla som snart ska ha semester att de ska kunna varva ned och slappna av så pass att de lämnar sin stressade, morgontrötta kropp och träder in i sin semesterkropp.

Semesterkroppen, den som sover tills den vaknar, lämnar klockan hemma på köksbänken och cyklar till stranden.

Den som struntar i lunchen och tar en macka i väntan på grillkväll med goda vänner. 

Den som dricker lite rose i immigt glas fast det bara är tisdag och som sitter uppe sent i den ljusa sommarkvällen och ser en gammal film mitt i natten.

Den som ligger i hängmattan i flera timmar med en bra bok och bara tittar på gräset som är lite för långt, och skjuter upp gräsklippningen till morgondagen.

Den som lämnar jobbstress, datorhaverier, kaffemaskinens blask, kopieringsapparatens krångel och de långa korridorerna. 

Den som glömmer vintermörkret, lysrörsljuset, väntrummen och kassakön i mataffären. 

Den härliga semesterkroppen i randig tröja som lämnar den svarta siluetten som är vardagsjaget kvar på marken, stiger upp och går på lätta ben ut i livet, om än bara för att fira semester.

Som smultron på ett strå

 

Om man vill ha en doftupplevelse av stora mått i sin trädgård så planterar man med fördel en smultronschersmin och sen står man bara och andas djupt intill den och beundrar drivor av små vita väldoftande blommor. Älskar den! Det är en sån blomma som fyller upp hela sommarkvällen och gör den ännu härligare. Varje gång jag går förbi måste jag stanna och sticka in huvudet i det vita molnet och bara andas in.

Flygfisk igen!

Strosar helt fredligt runt i trädgården och vad får jag se? Ännu en fena, en fiskfena som den förra jag hittade. Vad är det för djur som flyger eller smyger omkring och tappar fenor i vår trädgård?

Åh, rosor

 

Liten, rosa och ganska oansenlig klättrar den på en spaljé. Men som vanligt, när man går riktigt nära och tittar noga så är även den här blomman vidunderligt vacker, färgerna fantastiska och skarpa. Och vilken kombination med blekt rosa, gult och orange! Mmm.

Absolut fulast

Det ojämförligt fulaste vi har i vår trädgård är den här hemska betongväderkvarnen med lätt rostiga vingfästen. Om nån av er tycker att den är fin så får ni den. Den står här för avhämtning så varsågoda, först till kvarn. Bokstavligen!

Ned mot vattnet

Min syster stannade bilen vid Borasjön och vi klev ur för att sträcka på benen. Ute sjön simmade en lom långsamt på den blanka vattenytan. En mås flög i vida cirklar och landade till sist på en sten en bit ut. Jag drogs mot vattnet, som alltid, och såg direkt allt det vackra. Stenarna, blommorna vars skugga låg blank i vattnet, den vridna roten som sträckte sig från en kant till en annan. På den stora solvarma stenen vilade en svart spindel. Lommen ropade sorgset över sjön, dök sen och lämnade bara ringar på vattnet.

Min systerdotter kom fram till mig och jag pekade på spindeln. Ivrigt gick hon närmre och trampade på den av misstag.

 

Så nu väntar regn eller otur i sju år eller hur är det nu igen?

En aha-upplevelse som heter duga

I tidningenSveriges natur läser jag om hur man lämpligast gör upp eld i skog och mark. Det är ju bra att kunna tänker jag och försjunker i texten. Plötsligt kommer jag till ett stycke som fullständigt får mig ur balans och det jag läser blir en riktig aha-upplevelse och jag inser att jag just fått veta nånting jag aldrig vetat förut. Eller har jag det och bara glömt? Jag nästan hör hur det knakar i hjärnan av all tankekraft som drar igång.

 

Jag citerar:

"Eldsflammor är brinnande gas. Det är alltså inte det fasta träet som brinner, utan förgasat trä. När träet brinner frigörs den solenergi som bundits i växten vid fotosyntesen".

 

Alltså, va? Va?

 

Plötsligt blir livet här på jorden lika komplicerat och krångligt och ont-i-magen-för-att-jag-inte-kan-greppa-om-det som rymden. Och rymden är ju inblandat här. Solen, solens strålar, alltså solenergi är det som brinner. Jag har lullat omkring hela livet och trott att ved, det var trä som är torrt och därför brinner bra. Så är det i själva verket solenergi som lagras och sen omvandlas till gas och brinner upp.

 

Jag som trott att jag var hyfsat kunnig på en massa områden och ganska välutbildad och påläst om en del saker, känner plötsligt att det mest basala som fotosyntes och eld, där hade jag en stor kunskapslucka.

 

I skolan fick man ju för all del lära sig en himla massa och det mesta har jag nog glömt, eller lagrar i någon hjärnvindling där det ligger tryggt förvarat tills jag måste plocka fram det. Troligen har jag lärt mig mycket om fotosyntesen och klorofyllen och annat sånt på biologin men det här med solenergin och träet, tja det ringde inte en enda klocka när jag läste det och jag är fortfarande i lätt chock.

 

Aha!

 

Verkligen en aha-upplevelse som heter duga.

 

Vinterns offer

Allt som oftast skriver jag ju om växter och naturen och trädgården. Nu är det visst dags igen. Men inte fullt så muntra växter den här gången som synes.

En tujabuske som en gång varit fin men som numera är halvdöd efter tre stränga vintrar med mycket kyla, is och tung snö. Det är inte bara frid och fröjd och vackra blommor i trädgården utan ond bråd död också.