En bevingad häst

Det är fint med sagor och berättelser där allt är möjligt och inga gränser finns. Det är fint med hästar som kan ha vingar eller vara enhörningar med lång vit man och horn i pannan. Det är fint med sagor om älvor och vättar som befolkar de djupa skogarna och trollen som vaktar guldskatterna nere i berget.

Det är fint med fantasier och berättelser som hjälper oss människor att förflytta oss till en annan värld när vi har det svårt i vår egen tillvaro. Det är fint med böcker fulla av historier, sanning eller fiktion eller någonstans mitt emellan, som man kan dyka ner i och slukas upp av.

Alla kan skriva sin egen saga eller berättelse och då menar jag inte bokstavligen skriva utan mer att man kan skapa fantasier i huvudet, härliga platser man kan besöka bara genom att tänka på dem. Det kan stilla en orolig själ.

I min fantasi kan jag gå in i min barndoms sommarvärld där jag minns varenda grästuva, stubbe och sten. Jag kan se för min inre syn hur det såg ut inne i husen, hur bryggan såg ut, roddbåten, grinden, gungorna och trädgården. Jag kan höra knastret från vedspisen och vinden som ryckte i flaggan, känna doften från färgen på huset när solen legat på hela dagen i solhörnan. Höra min farmors röst medan vi fikar och äter vetelängd till kaffet och saften.