tisdag 30 april 2013

Bäst att gardera sig

Hur roligt som helst, att titta på den så himla pedagogiska lilla lappen som hör till en pall från ett stort svenskt multinationellt möbelföretag. En varningslapp med många förmaningar så att man ska använda sin nya möbel på rätt sätt. Varningarna/förmaningarna är ganska roliga också. Man gör väl som man vill trodde jag, med sin egen pall när man väl köpt den och monterat ihop den eller har jag missat något viktigt här? (vän av ordning kan notera att det kan bli fråga om stämning om pallen säljs i t ex USA och den lilla lappen saknas).

Hur som helst är varningarna/förmaningarna följande:

Man får inte ställa pallen på böcker (nej nej, man är väl rädd om sina böcker).
Man får inte ställa pallen där det lutar (det är rimligt fast lite lutning går nog om man är äventyrligt lagd).
Man får inte kliva från en pall till en annan (det kan nog gå om man inte ställt pallarna i nedförsbacke eller på vingliga böcker).

Man får inte måla pallen (obegripligt, vad kan rimligen hända?).
Man får inte ha pallen utomhus när det regnar eller snöar ( jo det går nog men man får kanske vara beredd på att pallen blir lite väderbiten. Men man får ju inte skydda träet med färg så vad gör man liksom?).
Man får inte spionera på pallen med förstoringsglas (nej, jag fattar att det är brandfaran de varnar för, fast på ett ganska sofistikerat sätt, en tändsticka hade varit mer uppenbar).

Man får inte heller ta ett kliv från pallen ut i tomma luften för då ramlar man (ja det brukar bli så oavsett vad man står på).

Att man inte får belasta pallen med mer än 100 kilo är nog det enda jag förstod omedelbart. Invägning före användning kanske?









måndag 29 april 2013

Som ett blått band




Blåstjärnorna sida vid sida som ett blått band genom trädgården.

Vi delar rabatt med grannen och det mest dominerande är en hel radda hårt hållna äppel- och päronträd. Men just nu är rabatten blåsstjärneblå och helt underbar. Sen kommer tulpaner, lupiner, prästkragar och mycket annat att blomma hela sommaren. Men just nu är det scilla siberica som står tätt intill varandra och bara lyser och ger mig ett lyckorus. Vårglädje trots mulet och regn idag.



söndag 28 april 2013

Hurra, en helt egen tårta

När man är liten är det inte att ÄTA tårta som är det primära när det är dags för kalas. Nej det primära är att KÄNNA på tårtan, banka ner blåbären i grädden och sockerkakan och kanske smörja lite grädde i håret.

Tänk om vi kunde behålla lite mer av det beteendet när vi blir vuxna. Nu menar jag inte att man måste smörja in sig med tårta för att leva ut sitt barnasinne utan mera kanske leva ut sin glädje. Inte bara återhållsamt tänka "tårta, så trevligt" utan mera "jippi tårta, sån god som jag gillar så mycket, hurra jag ska ta en stor bit".

När man är liten är livet och omgivningen så omedelbar, allt är här och nu. När man vuxnar på sig och kanske framför allt lär sig klockan och att livet handlar om tid, så blir man så uppdelad i då, nu och sen. Allt man ska göra måste mätas i tid, man ska tvätta, städa, handla och laga mat. Man hinner inte just nu, kanske lite senare, strax, om ett tag. Man tänker på förr, sin ungdom, dåtiden, blir sentimental och minns tillbaka i tiden. Vi planerar alldeles för mycket för framtiden, imorgon, semestern, nästa år, då ska vi städa, åka till Grekland och bygga om altanen. I all denna tidsstrukturering tappar man lätt bort nuet. Vi är hela tiden på väg mot nästa planerade punkt på agendan och har inte tid att vara i här och nu.

Det är klart att man ska planera saker och ting lite, men jag tror att vi skulle må bra av att låta bli det ibland och bara låta livet hända. Se vad det för med sig och sköljas med. Det om något kan generera äkta glädje.

När man är liten är livet HÄR och NU och om man tänker efter så är det faktiskt så för oss alla. Vi vet inget om morgondagen eller nästa månad eller sommaren, så det kanske vore klokt att vara lite mer som ett barn och glädjas åt häret och nuet. Imorgon kommer ändå, oavsett planer och klockor. Livet blir lite mer "hurra en helt egen tårta"! Glädje!






lördag 27 april 2013

Hallå mopedister och andra

Nu när våren äntligen är här kan det vara bra att komma ihåg att mopedburen ungdom trafikerar våra gator.

Klicka på länken och tag lärdom om trafikregler.

Moppepojkar

torsdag 25 april 2013

Något på spåren




Det är konstigt att det kostar så mycket att åka tåg och buss. Jag alltid tänkt att all kollektivtrafik skulle vara gratis eller kosta kanske en guldtia oavsett hur långt man ska.

Jag ville egentligen åka tåg till Stockholm nu i helgen men fyra vuxna tur och retur mellan Skövde och Stockholm en söndag i april kostade nästan 4 000 kronor. Det var inte ens förstaklassbiljetter där ju frukost och nystruken morgontidning borde ingå. Det dyra priset gjorde att vi valde bilen istället vilket är tråkigt eftersom tåget ändå gick.

I staden där jag bor är det numera en omöjlighet att spontanåka buss inom stan och ut på landsbygden. Man måste veta om i förväg att man kan komma att vilja ta bussen, köpa ett plastkort och ladda med minst 200 kronor och sen ha det som betalningsmedel när man kliver på bussen.
Nu förstår jag såklart att det man velat komma undan från är kontanthanteringen för chaufförerna men man kunde kanske ha haft en sån där inbrottssäker box som föraren kunde deponera pengarna i allt eftersom.

Eller som jag tänkte - det är gratis, välkommen ombord på bussen, åk vart du vill, åk hur många som helst och när ni vill. Det är nog inte många som kommer att välja bilen under förutsättning att de har bussen inom rimligt avstånd från där de befinner sig. 

Man kan dra paralleller till Hop on-Hop offbussar som finns i många europeiska storstäder. Man köper dagsbiljett eller tredagarsbiljett på ett biljettkontor och sen är det fritt fram att åka hur mycket man vill och få guidning med hjälp av hörlurar. Det är så praktiskt att bara hoppa av där det ser fint ut, se sig runt och sen ta nästa buss som kommer förbi. I en sån situation skulle man ju aldrig välja att hyra en bil och åka runt med den i stan.

Tänk också så enkelt det skulle vara att vara utländsk turist eller besökare från en annan del av Sverige. Inget krångel med biljetter och zoner, rabatter för studerande eller pensionärer eller brådska att hinna köpa biljetter innan det är dags för avgång. Nu förstår jag att det är en utopi men visst låter det rimligt ändå. Stor och utbyggd kollektivtrafik och minimalt med biltrafik i städerna. Självklart behövs bilen för en massa andra ändamål men tänk tanken en stund. Bussen är gratis och går ofta, bilen kostar pengar så fort du startar den. Vad väljer man?

onsdag 24 april 2013

Men va, hur gick det här till?


Jag gick in på bloggTOPPEN där jag listat min blogg för att göra mig lite mer synlig i bloggvärlden. Ni kan gå in via länken på bloggen, tummen-upp-loggan. Där såg jag min blogg ligga trea eller fyra på listan över Sveriges mest populära bloggar! I kategorin fotobloggar, döm om min förvåning.

Jag är ju en stor fotofantast men tycker kanske inte alltid om det andra gillar och tycker är fina foton. Jag gillar ju som bekant rost, oskarpa kanter, slitna ytor och det lite grova och ruffa. Det är ju inte alltid synonymt med vackra foton. De ska enligt många vara skarpa och föreställa vackra saker som blommor, katter och glada barn. Nu håller jag inte med om det utan lägger därför ut en bild som jag tycker är väldigt vacker. Spännande, djup och lite suddig. Vad den föreställer sa ni? Ja det kan ju få bli en gissning. Skriv i kommentarsfältet om ni vill gissa så avslöjar jag så småningom vad det verkligen är på bilden.

tisdag 23 april 2013

I en påse på vår ytterdörr

Det hängde en påse på vår ytterdörr när vi kom hem sent. Inslagen i tidningspapper låg den här lilla rackaren. Ett skott. Som jag ju gillar så mycket. Ni minns säkert när jag skrev om det tidigare här.

Nu vet jag inte riktigt vad det kommer att bli av den här lilla spinkisen. Det återstår att se. Det är också en del av charmen med sticklingar, stulna eller såna man fått.




måndag 22 april 2013

Nu är den här!


Den här helgen bjöd verkligen på sol och värme i stora delar av landet. Hos oss var det en underbar lördag och vi var ute i trädgården och krattade. Jag som älskar att inventera rabatterna hittade både snödroppar, blå, vita och gula krokusar, scilla och lite annat smått och gott. Det flög förbi en humla och en fluga och flera stora oljeglänsande blanka skalbaggar kravlade omkring i jorden. Både citronfjärilar och nässelfjärilar dansade runt i luften. Vi hade massor med små små spindlar som hängde i trådar överallt och fastnade i våra kläder så de följde med in.

Vi åt mat ute i solen på gården och det var så skönt att sitta ute och känna solens värme på kinderna. Snart blir det nog grillpremiär också. Hurra hurra för våren som äntligen kom!

Jag såg en sädesärla också, det är ett riktigt vårtecken om något. Och jag hörde koltrastens sång igen, tidigt på morgonen. Att man kan bli så glad av nånting så trivialt som en liten svart fågel som sjunger lite sorgligt i sin ensamhet.

söndag 21 april 2013

Jesus Christ

Jesus Christ vilken föreställning. Ola Salo! Han var en fin Kristus. Scenografin var otrolig. Sången stark, ljudet i salongen behagligt. Ljussättningen mäktig och ja, Jesus Christ. Att vi kom iväg då, som vi har pratat om det och inte kommit till skott förrän nu. Halleluja.

Jesus Christ vilken tur att älsklingen var med och körde min klena kropp alla milen. Det var också fint att båda döttrarna var med så vi gjorde nåt kul tillsammans.

Jesus Christ så härligt att för bara en stund vara på söder och njuta av atmosfären på Medis. Jag kan se mig själv bo på Södermalm om jag nånsin skulle bo i huvudstaden, vilket jag inte ska. Men gillar söder bäst!







lördag 20 april 2013

Läsa en bok

Det där med att läsa en bra bok är egentligen något jag skulle vilja göra mer ofta, varje dag. Men ni vet själva hur det kan bli. Jag ska bara, jag ska bara, som Alfons Åberg. Nånting annat kommer emellan.

Jag läser oftast jättemånga böcker på julen och semestern. Men även under långa resor har man ju tid för en annan resa in i litteraturens härliga värld.

Nu har jag precis börjat på en bok av den isländske författaren Arnaldur Ingridason. Jag rapporterar sen om det var nåt att ha. Det blir toppen att lägga sig ikväll och komma in i handlingen. Nu ut i solen!

fredag 19 april 2013

Ostädad skog

Jag åker tåg och passerar skog, skog och mera skog. Tiveden.

Sen blir landskapet öppnare med åkrar och fält. På ett sätt är det skönt att kunna se långt, fästa blicken på horisonten men i mitt hjärta vilar fulskogen. Den som är risig, stökig och ostädad. Tallar i mängd och marken brun och kvistig. Smala vita björkar som spretar med rufsiga kronor. Mossa som tar över och klär in stenmurar och gamla skogsredskap som människan en gång brukade för att övervinna det otämjda och erövra marken. Det tar naturen tillbaka, varje gång.

Mitt i den stora skogen ser jag från tågfönstret en omfångsrik tallstubbe med en stor rulle rostig taggtråd omsorgsfullt ditlagd ovanpå. Vem har gjort det? Vems är taggtråden? Vem högg ned trädet mitt i skogen och lämnade alla andra höga furor kvar? Hur länge har det sett ut så?

Det var som en installation mitt i skogen, vackert i all sin rostighet och sitt förfall. Som gjort för mig att betrakta och fundera över.













onsdag 17 april 2013

Pareidolia igen

En nykter bläckfisk redo att slåss på tåget och ett glatt ansikte på en toalett.



tisdag 16 april 2013

Gamla burkar och lite nyare

 
Jag älskar gamla plåtburkar från förr.
 
De är från tidigt 1900-tal och framåt och jag har samlat i många år och alltid tyckt om att vara på jakt efter ännu en burk. Jag har fyllt dem med mandlar, kakao eller kaffe och ställt dem på en hedersplats i köket.
 
Min O´Boyburk är inte fullt så gammal utan från min barndom. När jag flyttade hemifrån fick jag med mig den och sen har den hängt med sen dess. Självklart har det alltid varit O´Boypulver i den, så är det än idag. Den blå CAP-burken har jag mandlar i och den orange burken är det kakao i.
 
Det blir så mycket finare i skafferiet när man öppnar dörren och ser dessa skönheter som små juveler bland hyllorna.
 
 
 
 
 


Hangers in there




Samlarobjekt.

Jag älskar gamla trägalgar med affärsetablissemangets logga tryckt på. Härligt, fint, hållbart och inte alls som skrangliga plastgalgar i skrikiga färger. Några av favoriterna hänger på första parkett i hallen, för oss och våra gäster att hänga sina jackor på. Resten runtom i garderober i huset. Det känns som de kommer hålla för evigt. Slitaget är ju inte så enormt på en galge.

Hur som helst gillar jag dem. Mycket.

Och fotona är medvetet oskarpa. Det började med att galgarna inte riktigt hängde still, de slog i varandra och då tog jag fotona i alla fall. Suddigt är också snyggt ibland. Precis som rost, avskavd färg, fläckar och repor. Jag har skrivit om det förut.

måndag 15 april 2013

Hang in there


Det är fantastiskt hur mycket man egentligen orkar fast man tror att man är helt slut. Det går alltid att gå ett eller två steg till. Det går alltid att tänka en tanke till.

Livskraft. Ihärdighet.

Det är precis det som den lilla blomman har. Den har slagit sig ner på en liten hyllkant på ett stenhus och förmodligen grott som ett frö i lite smuts och föroreningar från stadsluften. Några duvor kanske lämnat en klick gödsel. Med de små och eländiga förutsättningarna startade livet för den nu blommande växten. Nu har den gjort sitt och sprider sina frön från blomställningen, Fröna fångas av de ljumma vindarna som drar in över staden och flyger iväg till ett förhoppningsvis bättre ställe att växa på.

Det är vackert att se den smala växten hänga från sin avsats och kämpa för att sitta kvar. Huset har väl också sett sina bästa dagar men är ändå livskraftigt och ihärdigt. Viktiga saker tycker jag.

söndag 14 april 2013

Kall, torr och gratis


Bästa hotellfrukosten nånsin föregicks av den här flaskan champagne. Vi skålade på ett hotellrum och gick sen ner till frukostbuffén och var så härligt fnittriga och fulla av bubbel och glada förväntningar. Det är ett sällsynt bra sätt att börja dagen på, med ett glas champagne. Nu har man ju inte den möjligheten varje dag men ibland, nångång, då och då är det ljuvligt. Om förutsättningarna är semester, hotell, sovmorgon, födelsedag, solsken och mycket trevligt sällskap kan det inte bli fel.

Jag läste en bok om en läskedryckstillverkare där man fick veta att läsken Champis från början hette champagneläskedryck och lanserades som en dryck med champagnesmak. Kanske är det därför den numera heter Champis? Den lanserades som mer exklusiv än alla andra läskedrycker och skulle serveras väl kyld till finare maträtter.

Det lär förresten ha varit Winston Churchill som sa att champagne ska vara kall, torr och gratis.

Vad ska man göra med all denna information då? Tja, kom ihåg det nästa gång du knäcker en flaska champagne eller för all del en flaska Champis. Bara lite värdelöst vetande apropå champagne.

lördag 13 april 2013

Tack för alla barnen


Tänk vilken glädje det skänker att få känna en liten svettig barnhand som sticks in i min stora trygga hand. Hålla handen. Stryka över den lilla.

Tänk vilken glädje att en liten hård och fnattig barnakropp kryper upp och vill sitta i mitt knä men inte riktig kan sitta still.
Sitta i knäet. Nosa i det rufsiga håret.

Tänk vilken glädje att ett litet trött och nyduschat barn vill dricka sin välling lutad mot mig.
Slappna av. Klappa på liten arm.

Tänk vilken glädje att det lilla barnet med bestämd röst deklarerar att just jag ska läsa saga och natta.
Ligga tätt bredvid. Stryka mjuka kinden.


Dinosaurie med svarta tänder och glatt gula fötter med många klor




fredag 12 april 2013

Ibland måste man göra saker som är svåra


Ibland har man inte tid att känna efter så mycket. Ibland måste man bara göra saker även om de är svåra och man helst vill slippa. Ibland är det bara att göra och så får man tänka och känna efteråt.

Så gick mina tankar idag när jag fyllde i blanketter och läste informationstexten som hörde till.
Vårens första regn utanför mina fönster, det härliga smattret mot altantaket. Trots vårregn och krokus i rabatterna var pennan tung i min hand. Anvisningarna - kontrollera att ditt personnummer stämmer, ditt fullständiga namn, välj antal timmar per vecka du vill ha ersättning och kontrollera den anhöriges personnummer. Skriv under båda två.

Närståendepenning.

Som föräldrapenning fast mycket sorgligare.

torsdag 11 april 2013

Snygg kille bröstar upp sig

Det är så roligt att se hur andhanen med stolt hållning bröstar upp sig, flaxar med vingarna och lägger varje fjäder på plats med näbben. Han struttar runt, skakar på stjärtfjädrarna och sträcker på halsen så det smaragdgröna huvudet blänker i solen. Andhonorna är måttligt roade och går hellre och river i fjolårsgräset. När andherren får syn på mig får han spring i benen. Men han vill inte stila och visa sig från sin bästa sida. Han ville bara tigga bröd och det hade jag inget med mig. Stackarn får gå hungrig. Men han är i alla fall snygg.

tisdag 9 april 2013

Att älska TV-shop


På en blogg läste jag ett inlägg som handlade om hur mycket bloggerskan gillar TV-shop och jag blev omedelbart påmind om min egen fascination av detta program och hur jag, kanske avsiktligt, tittat på det genom åren. Det konstiga är att jag inte köpt någon av alla dessa produkter som man enligt programledarna och försäljarna, inte kan klara sig utan.

Jag älskar TV-shop och speciellt den gamla varianten där de sålde verkligen helt omöjliga saker. Glada, överentusiastiska programledare och lika peppade personer som skulle agera försökskaniner Nu för tiden säljer de mest träningsredskap, köksutrustning, bantningsmetoder och ansiktsrengöring. Men förr, på den gamla goda tiden fanns bland annat att välja på:

- ett munstycke man kopplade till dammsugaren och som man sen kunde klippa håret med och hårklippet åkte rakt in i dammsugaren. Fiffigt.

- en lång plasttub med vätska som böljade fram och tillbaka och som var avsett som träningsredskap. The Flow tror jag den hette. Lite som att gympa med en vattenfylld Barbapapa skulle jag tro.

- en sprayflaska för tunnhåriga. Bara att spraya på flinten eller där det var lite tunnhårigt och vips så hade man tjockt, fluffigt hår. Fuskhår i form av färgludd visserligen men ändå.

- en absolut fantastisk färgroller som man kunde måla både tak och väggar med. Det finurliga var att man kunde klä sig i smoking, måla lite och sen gå raka vägen på fest utan en färgprick eller spill någonstans. Det gick inte att spilla från den rollern sa de glatt i programmet.

- plastmallar som man kunde stansa ut små kuber ur smörgåsar med pålägg, sticka en tandpetare i och som ett trolleri blev det cocktailtilltugg. Åh, det skulle man ju ha köpt. Man kan ju inte skära med kniv, då blir det inte perfekt, och det är det perfekta man ständigt eftersträvar, väl?

- smarta plastpåsar för förvaring av kuddar och täcken som man sen suger ur all luft ur och stänger med ett lock eller en dragkedja. Finns flera varianter.

Ni minns säkert också härliga och helt fantastiska saker som ni nu ångrar att ni inte skickade efter.

Nu väntar jag bara på dvd-boxen Best of TV-shop. Den ska jag köpa! Om den nånsin kommer ut på marknaden. 


Islossning

Det är konstigt att naturen kan vara så märklig ibland. Fyrkantiga isflak som flyter omkring och nästan ser lite onaturliga ut. Perfekta fyrkanter och en triangel, som om någon mätt ut och sågat upp dem och släppt ut dem i vattnet.





måndag 8 april 2013

Barndomens magi

Varje sommar i augusti fiskade vi kräftor i den lilla mörka sjön vid sommarstugan. Vi hade förberett oss under sommaren. Pappa såg över kräftburarna och lagade alla trasiga nät. Min syster och jag metade från bryggan och drog upp mörtar som vi la i farmors frys. De skulle bli betet i burarna. Jag hade hört nån säga att bästa agnet är ekorrkött och det tyckte jag lät rysligt och hemskt, mycket bättre med småmört.

Kräftfiskepremiären i början av augusti var efterlängtad och spännande. Vi agnade burarna och rodde ut och la i dem på speciella platser i sjön där pappa, hans bror och farfar visste att det fanns kräftor. Det blev mörkt tidigt på kvällen och vi rodde ut sent för att vittja alla burarna. Vi tände ficklampor och lyste i burarna för att kunna se kräftorna. Pappa och farfar fick sticka in handen och ta dem och sen förvarade vi dem i en hink med alkvistar och blad. Vi grillade korv i mörkret och väntade på nästa tillfälle att ro ut på den sidenblanka, mörka sjön. Sen skulle barnen gå och lägga sig och pappa och min farbror vittjade burarna mitt i natten. Jag fick inte följa med hur mycket jag än tjatade om det.

De platta små näten som vi la i från bryggan fick vi barn sköta. Att ligga på bryggan och lysa ned i det svarta vattnet och se en kräfta kalasa på lite död mört var en spänning som jag alltid kommer att minnas. Och triumfen när man blixtsnabbt drog upp nätet med kräftan i och kunde ropa till de vuxna "Jag har en, jag har en, jag fångade en".

Vi hade god fiskelycka under många av min barndoms somrar och kokade sen alla kräftorna på vedspisen eller i farmors kök. Jag minns att farmor hällde i både öl, sockerbitar och dillkronor. Sen hade vi kräftskiva nere vid sjön och dukade långbord med våra grannar och det blev en fest för både stora och små. När mörkret sänkt sig över sjön gick vi hem och vid stentrapporna upp till huset hittade vi lysmaskar som glödde som små kräftlyktor i mörkret.


Foto: Lars Wahlin